Gefle

I helgen så gjorde vi Gävle. En personlig favorit sedan gammalt. För det är sannerligen något speciellt med denna anrika kuststad. Jag skulle nog vilja gå så långt som att kalla den ’en pärla med nyanser av det norra och gamla Sverige’. Ja det känns faktiskt rätt att säga.. För jag tycker att man på ett tydligt sätt kan känna den där nordliga folkligheten i atmosfären då man vandrar genom den alltjämt vackra staden.

Kanske sitter de i sedan barnsben. Alla dessa känslor.. De där känslorna som man redan som liten upplevde där längst bak i farsans och morsans beiga gamla Volvo. Det där ruset av förväntan som for genom kroppen då vi var på väg mot Finland på våran årliga husvagnssemester.

Det var först när vi passerade ett Gävle i sommarskrud som det hela kändes på riktigt på nåt vis. Innan Gävle så kändes det mest som att ett osynligt koppel fortfarande satt kvar och skavde, och nästan höll en tillbaka. Ett kliande som man bara ville skaka av sig.

För att fortsätta liknelsen vid ett primitivt hundliv så kändes det typ som om den större delen av en själv fortfarande var kvar hemma på gården där i hundkojans alldagliga vrå.

Var det inte Hofors och alla dess pizzerior, så var det någon annan grå och nästintill obefintlig ort som envist lyckades hålla en kvar i verkligheten och dess lägre divisioner.

Gävle var – för att göra någon slags jämförelse – en högre division. Gävle var liksom allsvenskan. Kanske inte något topplag eller så. Men det var ändå högsta serien på nåt vis. Det var på riktigt.

Och som sagt. Känslorna lever kvar någonstans inom mig. Och det är rätt så häftigt ändå. De där speciella känslorna från barndomen som det inte riktigt går att sätta ord eller mening på.

Det fanns somrar då vi istället för Gävle och E4:an tog inlandsvägen norrut. Då kände man inte riktigt samma geist eftersom man visste att man skulle gå miste om de större städerna och de vackra vyerna längs den höga kusten.

I ungdomens glada dagar så var man även hit en hel del och festade loss mellan varven. Framförallt i samband med Gävle cityfest i slutet av somrarna. Det är fina minnen. Rosade minnen. Men även kantstötta minnen från en tid som flytt. En tid som inte längre finns.

Jag kan i mitt undermedvetna nästan höra stroferna ur den gamla Kentlåten 747 som jag av någon anledning starkt förknippar med den där tiden. Och den här staden.

Tystnad, tunnel avfart
När taxametern slagits på
Försvinner allt i regnet utan spår
Och som en viskning
Ser vi syner nu igen
Det här är nåt som inte ens har hänt..

Och jag blir nog lite smått sentimental när jag med Sami Sirviös drypande gitarrer i bakhuvudet ser den gamla gevaliafabriksskylten sticka upp i fjärran. Jag fylls av känslor som får mig att sukta efter en tid som jag aldrig mer kommer att få tillbaka. Min ungdom. Vår ungdom..

Vi var grabbgänget som aldrig skulle dö. Kungarna på kajen. Ja vi kände nog så då i alla fall. 20 år gamla. Allting var fortfarande möjligt.

Unga och fulla. Av både alkohol och framtidsdrömmar. Det var livet. Och det var på riktigt.

Många tankar flyger runt i mitt huvud när jag lämnar staden för den här gången. Jag tänker att livet kunde ha varit något annat. Varken bättre eller sämre. Men något annat.

På tåget hem så tänker jag även på att livet är rätt så fint ändå. Allt kanske inte blev som man en gång tänkte att det skulle bli. Men att det trots detta ändå blev något bra och betydelsefullt av det. Att det här livet också är ett liv värt att leva och dö för. Att det här livet också är på riktigt.

Tack för att du läste!

Publicerad av dalablues

Livet i Dalarna.

2 reaktioner till “Gefle

  1. Väldigt bra beskrivet! Enda bra med inlandsvägen var att vi såg fler renar😂. Hoppas allt är bra, var längesedan jag såg dig🌸.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: