Sommaren är framplockad

Under veckan som gick så gjorde jag slag i saken. Jag plockade äntligen fram mina gamla utemöbler. Vilket innebär att jag så smått har börjat tillåta mig själv att tro på att det även kan komma till att bli en sommar anno 2022 också. Så bortsett från det där snöblandade otyget som brukar ha en kuslig förmåga att dyka upp lagom till valborg, så håller jag tummarna för att det inte ska bli några alltför stora väderbakslag under de kommande månaderna.

Frukostarna på balkongen lär nog dock få vänta på sig. För det känns i ärlighetens namn liiite för kallt om morgnarna än så länge för att riskera morgonhumöret. Men några luncher och middagar lär man nog i alla fall kunna räkna in i kalkylen utan att det ska kännas alltför våghalsigt redan nu.

Jag kan inte minnas att jag agerade optimistjolle så här tidigt i fjol. Men i år så kändes vädret såpass tillåtande så att jag vågade ta steget fullt ut redan under föregående vecka.

Det är ju ett bök det här med att ställa fram och ställa in saker och ting säsong efter säsong. Hur gudarna tänkte när de skapade det här med årstider har jag aldrig riktigt blivit helt klok på. Helt nyktra kan de ju i alla fall inte ha varit när det väl begav sig för en sisådär helvetes massa år sedan.. Är det inte sommar vs vinterdäck, så är det möbler ut, möbler in. Sommarhud, vinterpäls. Klockan framåt, klockan bakåt osv...

Mycket i livet hade känts så mycket enklare om man endast hade haft ett enda vädertillstånd att förhålla sig till. För det första så hade vi kunnat kasta alla dessa felgissande och odugliga meteorologer överbord, och bett dem att skaffa sig ett yrke där det åtminstone finns någon slags väderhet.. ähum.. värdighet att förhålla sig till.

Som meteorolog så verkar du ju numera vara immun mot alla eventuella uppsägningar. I alla fall när det kommer till antalet felställda prognoser. Du kan vara helt fel ute gång efter annan, men kritiken – som ofta är mer än befogad – verkar inte riktigt vara något som de styrande inom SMHI valt att lägga någon större vikt vid..

För finns det i ärlighetens namn överhuvudtaget något annat yrke där du kan göra feluppskattning på feluppskattning år efter år, och ändå fortfarande sitta säkert på ditt jobb? Jag vet då inte om jag kan komma på något annat ämbete som har så pass högt i tak som meteorologerna tycks ha tillförskansat sig och sin yrkesroll genom alla dessa år..

Det skulle väl kanske vara prästämbetet då i så fall.. Dels så har ju kyrkor rent arkitektoniskt rätt högt i tak. Sen så tycks ju även dessa s k ’prällar’ ha ett ganska så hyggligt mandat för att ’skarva’ till det lite som de bäst känner och vill.. Och behöver de stöd från högre makter så har de ju alltid sina heliga skrifter att luta sig mot. Dessa kan man tydligen också tolka lite som man bäst känner och vill. Så prästyrket tycks ju även det ha sina fördelar..

Till prästernas försvar så ska det dock sägas att de då inte verkar ha några större problem med att be om förlåtelse. Kanske inte direkt till folk och fä. Men i alla fall till något, eller någon som de anser vara större och mer betydelsefull än de själva.. Förlåt oss våra synder osv osv..

Meteorologerna då? Nä jag skulle inte tro det va! För när hörde du senast en meteorolog säga: ’Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för gårdagens väderprognos. Jag var tyvärr heeelt fel ute!’ Nä exakt! jag misstänkte väl det..

Väder-Nisse

Nej dessa meteorologer verkar tillhöra en säregen och sällsynt yrkeskategori som är helt befriade från allt vad skuld heter.. Ibland så funderar jag faktiskt på om de ens blir blöta när det regnar?

Skål för nykterheten!

Publicerad av dalablues

Livet i Dalarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: